Klassiska

jeppjepp!
så är det! Åker imorgon klockan 12.15 är det samling vid tekniska högskolan och jag har inte börjat packa, bra där.
Ska dit för att spela Ålands cupen med mitt kära fotbollslag och kommer hem på söndag igen.
Ska bli grymt kul! Så det är i alla fall min helg, jag kommer att spendera den på en ö som tillhör Finland, eller är det sverige? kan aldrig hålla reda på det där, jag menar dom pratar ju både svenska och finska så det är svårt att hålla reda på :p
Juste, glömde att säga! Men jag fick jobbet som jag var på en intervju för i måndags! WOHO! Börjar nästa tisdag och då ska jag gå en utbildning och sen börjar jag direkt efter. Och så är det bestämt nu, vi drar till Bulgarien med klassen den 22:a maj och stannar en vecka. Sjukt kul och göra nåt med klassen :D
Men nu ringer johanna och nu ska jag börja att packa, lite sent kanske men men :) Puss/ H

Då och då så skriver jag ett inlägg om moral eller om sånt som är sant och verkligt men som få människor i vårt samhälle ser, sen om ni vill läsa det eller inte det är upp till er.
Jag har levt med bröstcancer i hela mitt liv. Jag har såklart inte drabbats av det själv.. än, men tyvärr så finns risken. Min mamma hann tack och lov att inte drabbas av den dödliga sjukdomen. Hon tog ett beslut när jag var runt 8 år att operera sig för att hindra att få bröstcancer. Hon fick genomgå nio stora operationer och det slutade med att hon fick leva med ett bröst i ett år. Jag levde med min sjuka mamma i flera år och det var inte många som visste hur min familjesituation såg ut. Det var den svåraste tiden i mitt liv. Till slut  efter ungefär 4 år så friskförklarades mamma och det kändes som allt var frid och fröjd. Men sen så småningom så fick jag höra från olika håll att bröstcancer är ärftligt och då var det dags för en ny rädsla som jag fick kämpa mot. Att jag själv eller min syster skulle drabbas. Den oron sitter i mig hela tiden. Både jag och min syster har fått prata med olika läkare och experter och vi båda är inskrivna på karolinska sjukhuset att när vi når åldern 20 så är det dags att genomgå en undersökning. Läkarna som vi har träffat har sagt att det är ingen hemlighet att vi ligger i riskzoonen för att få bröstacancer men eftersom att min pappa inte har haft någon i sin släkt som fått sjukdomen så ser chanserna mycket bättre ut. Att leva i den här ständiga oron och den ständiga okunskapen är svår, och det här är verkligen inget tycka-synd-om-mig-inlägg för det sista jag behöver är andras sympati. När jag är rädd så gör sympati tröstningar mig bara svag. Istället behöver jag peppning. Det finns ingen kvinna på mammas sida förutom min mamma då som klarat sig undan bröstcancer och det var tack vare alla operationer som hon fick genomgå. Jag hoppas verkligen att både jag om min syster slipper gå igenom det som mamma fick genomlida. Att se henne så sjuk knäckte mig nästan och för att inte tala om min pappa. Mamma blev inte sjuk på grund av cancern utan på grund av alla operationer. varför hon fick opereras hela 9 gånger berodde på att läkarna gjorde fel dom första gångerna. Vilket jävla läkarsystem vi har! Mamma gjorde en anmälan men såklart så ledde den ingen vart.
Jag hoppas verkligen att om jag drabbas av sjukdomen att bröstcancer forskningen har kommit så långt att det finns ett botemedel. Det är den största rädslan jag har att jag kommer att få gå igenom exakt samma saker som min mormor, min gammelmormor, min moster, min gammelmoster och min mamma gjorde.
Vi hade släktfest här ikväll, och två av dom kvinnorna som var här har/haft bröstcancer, och jag vet att jag verkligen inte är ensam om dom här känslorna och den här situationen jag vet att det finns eller jag vet att nästan alla kvinnor blir lika osäkra och förskräckta som jag ifall dom känner något på brösten som inte ska vara där. Jag vet att jag inte är i riskzoonen just nu så varje gång jag känner nåt på mina bröst så kan jag pusta ut men en dag så kommer jag inte att kunna göra det. Jag är trött på att vara rädd för den här sjukdomen. Det är redan alldeles för många som har drabbats. Jag och hela min familj stöder bröstcancerfonden och det tycker jag att ni också ska göra för det kan vara din syster, din mamma, din flickvän eller kanske din pappa som drabbas nästa gång, och tro mig ni vill verkligen inte hamna i den sitsen som jag fick göra. Att varje dag se den man älskar och den man ser upp till sakta, sakta tappa hoppet. Den här dödande sjukdomen gjorde så att att jag aldrig fick äran att träffa min mormor. Därför så uppmanar jag alla att stödja bröstcancerforskningen för om den fanns när min mormor fick diagnosen så kanske hon hade funnits idag. Jag orkar inte vara rädd längre... Jag orkar inte.

Det är jag!
Mamma säger att jag är materialist! Men jaha! En sån som bara vill ha och vill ha.. Men vadå vill ha och vill ha?
jag betalar ju förfan för allt själv! Det är väl mitt ansvar vart jag lägger mina pengar? :p eller..?
Aja, var i alla fall i stan med min vän Carro, kom precis hem därifrån :)
Köpte en lång, röd jättemysig tröja med luva och dragkedja, nästan som en klänning i mystyg och sen en vanlig klänning med färgerna rosa och grå och båda från ginatricot plus en röd svart bh på rea :D 64 spänn ;D WOW!
Sen äntligen fick jag tag på ett par svarta pumps på din sko! Har velat ha det så länge så nu jäflar! Nu fick jag dom!
Skitsnygga! :D Iiih, älskar att köpa nya grejer! Och har alltid så sjukt kul när jag är med Carro! Haha, kan inte sluta garva :p Vi testar alltid asfula kläder och så låtsas vi att vi är helt seriösa! Haha, snacka om blickarna man får när man står framför spegeln på h&m och posar som faaan med dom lagom snygga plaggen :p haha!
Ikväll ska jag i alla fall på bio med Carro igen :D haha! Underbart! Får se vilken film det blir :) Vi vill se "I am legend"
men vi vet inte när om den går men vi hoppas i alla fall på det!
Men nu ska jag prova mina nya kläder! WIHOHIOOOIOWWEEIIO!
puss

Första inlägget för det nya året!
mitt nyår började med att vi eller vi och vi jag lagade middag hemma hos johanna och runt 18 så kom alla tjejer så började vi att äta och föra :) sen runt 22 så åkte vi till fridhemsplan på "fest". Det var verkligen ingen fest. Jag trodde att det var ett skämt när vi väl kom upp. Det var fyra killar som satt i ett kök och rökte och typ v'ntade på tolvslaget så vi drog efter en kvart till en annan fest i slussen där det var mycket roligare. Det jobbiga var att precis när vi kom in och jag skulle hänga av mig så kom han som bodde där och klappade mig på axel och sa: "du behöver inte ta av dig för vi ska ut nu." Men jaha?! Jag kom ju precis in. Men det var bara att pallra sig ut igen.
Johanna min bästa vän som fyllde 18 år firade vi när tolvslaget väl slog och jag hoppas verkligen att hon var nöjd med sin kväll! Efter tolvslaget så drog vi tillbaka till lägenheten och fortsatte att festa :) Det kommer bilder men Johanna har kameran så dom kommer när dom kommer!
Jag var där i några timmar och sen åkte jag iväg för att möta upp min pojkvän runt tre tiden. Vill bara säga att även fast du inte var med mig när klockan slog tolv så gjorde du mig väldigt, väldigt glad och lycklig!
Antar att man kanske borde säga vad man har för förhoppningar eftersom att det är ett nytt år men jag är en sån person att jag tar en dag i taget och den enda förhoppningen jag har är att jag får tillbringa det här året med Patrick och alla mina underbara vänner och min familj. Det är det enda jag vill. / Hanna